Försökte leta upp bilderna jag precis tog med webbkameran, så kom jag över dessa som jag helt glömt bort. Helt plötsligt kändes det som det lilla busfröt var med här. Och efter ett långt samtal om framförallt Etiopien med en väldigt bra person känns det ännu mer nära. Att så dåliga bilder kvalitetsmässigt kan väcka sådana starka känslor från en eftermiddag då vi kidnappade minstingarna och tog med dem hem, åh.
Nu ska jag fortsätta kolla på bilder från fler guldstunder i höstas och planera vad jag ska säga på söndag då jag ska prata om just Etiopien.
Och för er som undrar så var bilderna jag letade efter på när jag satt i soffan, men sömniga ögon och en kaffekopp i handen, medan jag väntade på samtalet
xoxo
Kommentera